måndag 25 maj 2015

Franska vibbar i Odessa

För en vecka sedan besökte vi A i Odessa. Staden visade sig från sin allra bästa sida, det var solsken och cirka 20 grader varmt. Odessa är verkligen ingen "sovjetgrå" stad utan påminner mer om en sydeuropeisk stad, vilket inte är så konstigt, då det till stor del var fransmän och italienare som byggde staden. Vi var där i fyra dagar och hann med otroligt mycket, allt från operabesök, matmarknad, båtutflykt till besök på rysk champagnetillverkning. Det finns så mycket vackra hus i den gamla delen av Odessa, en del är tyvärr i behov av renovering väldigt omgående. Det var mycket restauranger, caféer och butiker som anspelade på Frankrike, helt perfekt för en frankofil som jag.

En kavalkad av foton kommer här.



Visst känns det lite franskt?



Franskinspirerad restaurang



Lite trompe lóeil



O lite lura ögat till



Många vackra hus



Mera franskt



Franskt golv?



Äggförsäljning på marknad, notera att man också kan se hur ägget ser ut inuti.



Tillverkning av rysk "champagne"



Som såg ut så här. En extra torr fick följa med hem.



Men titta här, lite vin från Languedoc. Jag gillar etiketterna.




Ännu en vintillverkare. Här var de tydliga med att tala om att deras druvor växer på samma breddgrad som Beaujolois.



Svarta havet, badsäsongen har inte börjat ännu, bara 15 grader i vattnet.



Operan



Ännu en vacker fasad



Richelieu som var med och byggde upp Odessa står staty på torget ovanför "Potemkin stairs"



Trapporna upp till ett franskinspirerat café



Vinraka



Makarons



Ännu ett vackert hus


Naturligtvis har Odessa sin egen karaktär och charm men jag måste erkänna att allt den "franska" gjorde mig glad och staden är i allra högsta grad "forna Sovjet light" Väl värd ett besök om man kan få lite hjälp med språket bara.




















lördag 9 maj 2015

Vieussan

Det här blogginlägget tillägnas Vieussan, en liten by med knappt 300 invånare som vi många gånger åkt förbi på vägen från Mons eller Olargue. Byn ligger fantastiskt fint där den klättrar uppför berget. Vi har aldrig egentligen varit i byn tidigare förutom att vi en gång för två somrar sedan körde upp utan att hitta någonstans att bli av med bilen. Vad värre var att vi nästan inte lyckades att vända vår Volvo som inte alls är byggd för byar med trånga gränder som i Vieussan.

Nedanför byn och utefter den stora vägen ligger en liten pärla till restaurang, Le Lézard Bleu som ägs av en holländare men som bott i Frankrike och drivit stället i väldigt många år. Här åt vi en utsökt lunch i form av Meze och till det ett glas rosé. Under lunchen blev vi underhållna av ett sällskap på 4 personer och tre åsnor som stannat till på andra sidan vägen för att ta siesta. Åsnorna var dock inte så intresserade av siesta utan istället vandrade de gång på gång rätt ut på den stora vägen. Restaurangägaren berättade för oss att de hade vandrat sedan jul, från norra Provence ner till Languedoc men att målet var att nå ända till Bretagne innan vintern. Jag undrar om de verkligen kan ta så långa lunchpauser varje dag om de skall hinna fram.

Efter lunchen vandrade vi upp till själva Vieussan och sedan vidare på en vandringsled utefter berget som vi blev rekommenderade på restaurangen. Vi fann den och vandrade en bra bit på den. Det var en underbar utsikt men det verkade inte som den var så väl frekventerad, garriguen hade erövrat stora delar av stigen vilket jag fick känna av som hade halvlånga byxor. Den var smal och det stupade brant ner vid sidan av stigen stora delar av vägen. Stigen var lagd av stenar man plockat från närliggande natur, så även en del trappsteg som krävdes för att komma uppför. När vi vandrat ca 2,5 km och tagit oss både upp och ner för trappor där en eller två stenar lossnat, dvs trappstegen saknades beslöt vi oss för att vända tillbaka.

Innan vi åkte hem promenerade vi också ner till Orb och tittade på floden och den gamla bron över vattnet.

Vi var väldigt nöjda med vår utflykt och jag är säker på att vi kommer tillbaka fler gånger. Definitivt till Le Lézard Bleu, gärna till de små gränderna uppe i Vieussane och kanske för ett bad i Orb nere vid bron, men jag tror vi skippar vandringsleden om vi inte får veta att de fixat trappstegen.




Vieussan




Le Lézard Bleu



Dörren var blå, inte ödlan



Meze



Just denna gången valde åsnan övergångsstället



Vieussan



Takåsarna



Pyttelitet hus



Det doftade ljuvligt av all ginst




Mitt på stigen lite blommande timjan



Man förstår att det var starka krafter under hösten skyfall


Vår utsikt under lunchen



Som sagt, vi kommer gärna tillbaka. Det finns en trädgård bakom huset som man också kan sitta och äta i.