Var tog maj vägen?

Med mindre än en vecka kvar av maj kan ja

g konstatera att inte är det många dagar i maj som jag njutit av svenskt vårväder. Jag startade maj med att vara på jobbresa i Asien, först Indonesien och sedan Vietnam. Allt gick bra, vi klarade oss från både jordbävningar och  sunamis, jobbet som skulle utföras gick bra men det var ansträngande. Att jobba i den värmen som var är inte riktigt detsamma som att vara där på semester när man kan bada och snorkla och ta en tupplur i skuggan. Vi jobbade minst 10 timmar varje dag, även på helgerna.

De bilder jag hann ta är antingen på mat vi ätit eller landskapet genom ett bilfönster. På eftermiddagarna var vi oftast så sena att det redan var mörkt på vägen tillbaka. Maten var god med varierande styrka, mycket var ganska milt men ibland hettade det till ordentligt av chili.

Största delen av de två veckorna vi var borta var vi i Indonesien, Vietnam var en väldigt kort visit som gav mersmak. Vi var i Saigon  och även om det är ännu mer av franska vibbar i Hanoi så var det en hel del även i Saigon, vilket naturligtvis frankofilen i mig gillade. Trafiken var ganska hysterisk både i Indonesien och Vietnam, men jag tror Saigon tog priset när det gäller antalet motorcyklar, det fullständigt kryllade av dem. Där fanns alla typer av ekipage, ungdomar i flipflop, herrar i kostym och kvinnor med snäva slitsade kjolar och pumps, i princip alla med en hjälm på huvudet. Det behövs men räcker inte som säkerhet, det dör 1200 personer i månaden i trafikolyckor i Vietnam.

Det skrivna språket i Vietnam har inspirerats av franskan, de använder både cirkonflex, accenter som lutade åt både höger och vänster.

Imorgon är det två veckor sedan jag kom hem, dessa två veckor har präglats av en jättejobbig förkylning. Både snuva och hosta har sysselsatt mig så mycket att jag inte orkat glädja mig åt någon vår. Idag är första dagen som jag åter känner några dofter.

Randang

Satay

Många rätter till lunch, här återfinns både komage och lunga.

Jag gillar de små söta bananerna.

Kokospalmer fanns det gott om

"Krukväxter" fanns överallt.

Snacks med dipp före maten.

Det behövs odlas mycket ris eftersom man i Indonesien äter ris till varje måltid, det spelar ingen roll om det är frukost eller middag, ris skall det alltid vara på tallriken. Ris heter nasi på indonesiska.

Häftigt träd.

En bunt Cassia som räcker till många tallrikar gröt.

En risrätt till innan vi lämnar Indonesien, Nasi Goreng.

Vietnam bjöd på rispappersrullar.

I Saigon bodde vi på klassiska hotell Continental

"Miss Saigon" 

Bra namn på flygbolag om man inte vill lova för mycket. Vi åkte dock Airfrance tillbaka till Europa och jag frossade i franska filmer och talade franska hela tiden med personalen.